Där satt den! Sol blev årets prestationshäst 2013 och det har hon verkligen förtjänat att bli. Det finns alltid människor som inte glädjer sig åt andras prestationer, det är ganska tragiska människor tycker jag. Min tanke är att de är bittra för de själva inte åstakommit samma sak. Eller kan åstakomma samma sak.

För att förtydliga, jag och Sol har varit ett team i snart 10 år. Vi gjorde vårt första SM 2007 och kom 4a, vilket gav mersmak. Året efter kom våra resultat på lokalatävlingar där vi hade placeringar i bland annat stora cupen, Öresundsspelen. SM gick sådär och vi kom 6a. Här skiftade vi tränare och Adrian är en stor del av den framgång vi haft. 2009 blev den vinst trots en tuff vår/sommar där jag var med i en bilolycka och var borta från ridningen länge. Mamma tog hand om Sols motion och det är jag sjukt tacksam för men hur det än är så är jag och mamma inte samma ryttare och det är annorlunda. 

NM gick även 2009 men här valde jag att rida Mykletind och vi slutade femma. 

2010 fick Sol föl och deltog inte på SM, det var vårt sista år som ponnyekipage och hela hösten tog vi placeringar och vinster på lokalnivå. 2011 blev det vinst på SM trots att Sol var skadad på våren så lyckades hon komma tillbaka. 2012 blev det vinst igen.

Detta året var SM för mig en stor besvikelse där vi rev ett hinder och då inte var att räkna med. Jag åkte hem med en stor klump i halsen och ville bara lägga mig under täcket och sova bort resten av sommaren. Det är jobbigt att rida under så mycket press som jag gjorde förra året och det smittar såklart av sig på Sol. 

Uppladdningen till NM blev exak så som jag tänkt mig med hård träning och vi åkte till NM med nytt självförtroende. Efter första rundan kändes det att vi var ett team igen. Jag släppte mina tankar och Sol hoppade riktigt fint. 

På söndagen hoppade vi en värmningsklass felfritt och sedan var det dagsför finalen. Det var byggt svårt, högt, brett och en lång bana med trekomb och vanlig komb. 13 språng totalt. Vi rev utsprånget ur tre komibationen men annars var hon superfin och snabb, att det räckte till en tredjeplats var grymt!

Det jag vill förklara med det här inlägget är att det krävs löjligt mycket träning ur ut och år in, motivationen måste alltid finnas på både ryttare och häst. Man måste träna hårt och hela tiden tänka att träna effektivt för att belasta så lite som möjligt. En stor och tung häst är kanske inte skapad för att hoppa liksom. 

Det krävs kunniga människor som kan hjälp till, Adrian och Magnus har varit guld där, och såklart mamma och pappa!

Det kostar tid och inte minst pengar att ligga på denna nivån under sålång tid, men när man har en sådan fantastisk kämpe som Sol är så är det värt varenda sekund! Hon har alltid liiiiite till att ge, hur trött hon än är. Hon är en riktig järnlady, Grönkullas Diva.

En sådanhär häst får man förmodligen bara en gång i livet och jag är så tacksam för min Sol. Hon har gett både mig och familjen så mycket glädje, och vilka äventyr vi haft och förhoppningsvis är vi med och krigar i år igen, på ännu ett äventyr!

Årets prestation är egentligen 10år av slit och hårt arbete. Inte bara i hoppning, även i dressyr och körning.

Hoppas detta får er kritiker att förstå, att prestera handlar inte om slumpen, om tur eller att lyckas en gång eller två. Det handlar om ett sammarbete där man alltid har lust att fortsätta, där den ena pushar den andra att fortsätta och ingen vill sluta, om det inte med flaggan i topp.

Jag hoppas alla får uppleva en Sol någongång!

Shit vad många som läste mitt senaste inlägg. Roligt! Hoppas ni tyckte att det var läsbart och kanske höll någon med. Jag ber om ursäkt för felstavningar och särskrivningar - blir lätt lite så när man skirver när man är arg. Det ska gå fort så man hinner sätta ner tankarna på text! 

Jag står för det jag skrev till 100% och man behöver inte hålla med, det är helt okej men sluta iaf klaga!

Till annat! Hästarna börjar komma i fint trim! Mamma och Terne var på dressyrtävling i lördags, De gjorde en helt okej LB, han var ganska tramsig, spänd och okoncertrerad men det var första tävlingen för iår och han är ju trotts allt man..  LA var ännu mer spänd MEN de gjorde det! Jag tycker mamma är en tuffing som sitter på 500kg jobbig hingst!

Sol och Safine var nere vid vombsjön och svalkade hovarna på dagen, blev en lång runda i skogen innan. Där är riktigt fint! De var jätteduktiga och förvånande nog var det Safine som plaskade ner i vattnet först, och hon har aldrig sett sjön innan? Sol trimmades dagen efter och var riktigt fin. Hon är ju lite tung i handen ibland men när hon släpper känns de fan som hon går i typ grand prix form i traven! Hon har gjort två RIKTIGT bra hoppträningar hos Magnus, hoppat högt, brett och långa banor. På lördag är det första tävlingen för iår, 0,90 i Åstorp!

Matcho åkte iväg till Magnus förra veckan, mest för lite miljöträning. Åkte själv, longerade och red en stund. Gick toppen, givetvis var han lite spänd men det tycker jag är ok när det är första gången. När Magnus kom ut med hans ena halvblod blev han 2dm högre och fattade inte vad de var för konstig häst, han tror ju att alla hästar ink han själv är i ponnystorlek och gula med man som står upp!

I söndags var han lite busig, gick fint i skritt men så fort jag började trava slog han som fan med huvudet och travade lite fort som en montéhäst typ. Efter typ 20min lugnade han sig lite, slog fortfarande lite men börjar iaf söka sig lite neråt i skritt och stundtals i trav också. Man får vara glad för det lilla! Ett steg bak och två fram! 

Thats about it!